Ung Blundar Ser – oromantiska minnen

omslagframsidannytt 450 pixNu kommer fortsättningen på Roger Fjellströms självbiografiska svit som inleddes med Villkorlig barndom(2016). Boken presenteras så här på omslagets baksida:

Till min tjugoårsdag i slutet av januari 1965 flydde jag familj och fosterland. Mitt första barn var ett och halvt, en ny förlovning hade just ingåtts därför att ett nytt barn med ny kvinna var på väg. Jag flydde i panik undan en oönskad förtidig vuxenhet, tog tåget till Paris utan att känna någon där, hade bara tusen kronor på fickan. Det skulle bli ett drygt år av skuld och frigörelse, elände och intressanta möten, kärlekshunger och erotik. Hade det inte varit för den fula regissören Robert Bresson skulle jag ha blivit filmstjärna och prinsessan Wiazemskys prins. Ödet satte i stället av mig på gatan i Saint-Germain-des-Prés.

Boken kommer både som tryckt och ebok. Pris tryckt ca 160:-, 192 s. Huvudsaklig bokhandel: Rönnells på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Redan köpbar i nätbokhandeln eller från förlagets webbshop.

*

Om Åke Löfgren och moraliskt liv

I det nya numret av DIVAN, TIDSKRIFT FÖR PSYKOANALYS OCH KULTUR, NR 3-4/2018 presenterar Roger Fjellström framlidne filosofen Åke Löfgren med dennes intressanta skiss till sin doktorsavhandling i Praktisk filosofi, vilken aldrig kom till utförande. Nedan följer Fjellströms inledning – för Löfgrens text hänvisas till tidskriften!

Åke Löfgren och det moraliska livet
Moralfilosofi är ett litet vasst akademiskt ämne som behandlar så överväldigande och besvärliga frågor att inga odiskutabla eller ens klara svar har kunnat levererats på tvåtusen år. I centrum finns frågan om rätt och orätt i vårt handlande, och vägen till insikt om detta. Samma fokus har teologin, som kunde vara en gren av moralfilosofin eftersom teologerna ser Gud som källan till lagarna för det mänskliga handlandet.
Med ”handlande” förstås i regel enskilda handlingar och typer av handlingar, liksom dispositioner för dessa – dygder. Det finns emellertid en intressant, vidare förståelse av termen, nämligen människans hela levnadssätt. Har vissa sätt att leva moralisk kvalitet, medan andra saknar sådan? Under antiken – hos filosofer som Sokrates, Platon och Aristoteles – var denna fråga den centrala, och det yttersta syftet med moralfilosofi var att individen skulle uppnå ett liv av högsta moraliska kvalitet.
I modern tid, från låt oss säga Upplysningstiden, har filosofins tilltagande akademisering gjort att detta helhetsfokus liksom filosoferandets praktiskt-personliga syfte förträngts. Båda sakerna har ansetts vara att gapa över på tok för mycket. Därför slog professor Harald Ofstad (1920–1994) på Filosofiska institutionen vid Stockholms universitet bakut när hans nyblivna licentiat Åke Löfgren (1933–2017) efter sin lic.- avhandling om en tänkt idealgestalts handlingsval som kriterium på handlingars riktighet presenterade sitt utkast till fortsatt forskning rörande den förment överordnade frågan: Vad är ett moraliskt liv?
Inte nog med detta dubiösa fokus, licentiaten hade mage att med dårens mod och glada humör presentera en svit av kännetecken på det genuint moraliska livet, som skulle han veta vad detta är. Trodde han sig vara en frälsare kanske? Bland hans referenser lyste de samtida högt ansedda anglosaxiska moralfilosoferna med frånvaro. I stället fann läsaren hänvisningar till gamla greker, kyrkofäder, helgon, mystiker som Jacob Böhme, Sturm und Drang-filosofen Lessing, ryska romaner…
Det hela andades bedagad existentialism. Herregud, vad skulle väl kollegorna Ingemar Hedenius och Anders Wedberg säga? Inledningen av utkastet var dessutom provokativ och Ofstad kände sig troligen kritiserad som en som ”glömt något” i sitt filosoferande.
Åke drog den korrekta slutsatsen, att här skulle det inte bli någon djärv moralfilosofisk doktor. Det fanns inte heller någon annan filosofisk institution på nära håll där hans projekt skulle kunna genomföras. Troligen hade han lyckats bättre på kontinenten, exempelvis i Paris där han hade tillbringat ett betydelsefullt studieår. Han behärskade franskan (liksom tyskan, grekiskan och latinet) och var frestad att flytta, men av olika anledningar blev han kvar. Till det bidrog hans växande politiska intresse, tiden krävde handlande och han ville svara upp.
Detta var epoken för kolonialismens sammanbrott, för frihetskrig och massrevolter mot förtryck, rasism, fattigdom och undernäring. Symbolen för alltsammans var USA:s ohyggliga krig i Vietnam. Åke engagerade sig helhjärtat. I 60-talets nya vänster blev han snart en betydelsefull gestalt, genom sitt medlemskap i SAP i förening med ett omfattande kontaktnät vänsterut, men framför allt genom gruppen Unga filosofer som han 1965 bildade tillsammans med sina studenter. Han medverkade i skapandet av gruppens två tidskrifter, Kommentar och Häften för kritiska studier. Särskilt den sistnämnda blev ett viktigt organ för honom. Dess betydelse i vänsterdebatten blev sådan att tidskriften och särskilt Åke utsattes för häftiga attacker från en alltmer dogmatisk vänster.
Gruppen vek sig. Åke lämnade den och universitetet, han drog sig tillbaka, flyttade från Stockholm, blev lektor i filosofi i Karlstad. Filosofi skrev han aldrig mer. Han ägnade sig åt elever, familj och de många vännerna – och fördjupade sitt moraliska liv i de mystiska mästarnas efterföljd. Till frukost läste han SvD, Frankfurter Allgemeine och Le Monde. De tevebefriade kvällarna ägnade han åt Böhme och de grekiska och latinska klassikerna.
Han var en ovanligt rik människa, en tids- och platslös, levande med hela världen. I början av förra sommaren gick Åke bort. Hans filosofiska verk, och särskilt hans frejdiga och idérika text om moraliskt liv, förtjänar att införlivas med vår intellektuella kultur, att läsas och diskuteras.
/Roger Fjellström

Referenser

Åke Löfgren, Personlighetsideal och handlingsriktighet I-II. Filosofiska studier. Filosofiska institutionen vid Stockholms universitet (1964), samt Några studier om moraliskt liv, måttfullhet, mod och vänskap. Filosofiska studier. Filosofiska institutionen vid Stockholms universitet (1964).
Om tidskriftens och Åkes betydelse vid denna tid, se Alexander Ekelund, Kampen om vetenskapen – politisk och vetenskaplig formering under den svenska vänsterradikaliseringens era, Daidalos (2017), även Carl-Göran Heidegren, Positivismstrider, Daidalos (2016), liksom Carl-Göran Heidegren, Henrik Lundberg och Klas Gustavsson (red.), Sverige och filosoferna, svensk 1900-talsfilosofi i sociologisk belysning, Studentlitteratur (2018).

 

Tack för mig, goda läsare!

Statens kulturråd har trots enhällig entusiasm i de anmälningar/ recensioner av Gary/Ajar STORKRAM som har publicerats (skrolla ner en bit) beslutat stå fast vid sitt avslag på litteraturstöd. Det gör det ohållbart för mig/OrdStröm att fortsätta översätta och ge ut översättningar. Efter att ha förmedlat verk av René Char, Henri Michaux, Primo Levi, Jules Supervielle, Wisława Szymborska med flera ger jag upp denna sida av verksamheten.
Tack för mig, goda läsare!

Efter drygt sju månader,

äntligen recensioner av Gary/Ajar Storkram – se nedan, under ”HÄR ÄR STORKRAM”, text på en och samma Halloweendag av Ida Westin i SvD Under strecket och av Jan Henrik Swahn i Dixikon!

Nu återstår bara att se vad Statens kulturråd till sist säger om litteraturstöd. I första omgången var det faktiskt avslag.

Svensk-katalanskt körmöte

 

 

 

 

 

 

 

Gemma Ragués Pujol, musikstuderande från Barcelona vid KMH, medverkar i detta program med två väderstycken för blandad kör a cappella.

Det första stycket, På sin höjd, är skrivet av Roger Fjellström och hämtat från hans diktsamling SOLTALS, OrdStröm 1984.

PÅ SIN HÖJD

1.

Vinterhimmel –
Mildaste molnen
Rosiga drar de åter
solen ner under täckelsen

2.

Ljusbuk! Stryker sakta, försynt
hopkrupna urbergets päls
Purpurpust, irissky
Himmelsvinter –

Körverket, lyssna här. Påsinhöjd_concert13_04_18_ljudoljud_Stockholm (1)

*

Det andra stycket, Al principi era el vent, är skrivet av Enric Casasses, poet från Barcelona. Det finns i antologin 21 TESIS, edició feta a casa 2011.

AL PRINCIPI ERA EL VENT

Al principi era el vent
fent fressa entre les branques

i ens posem a cantar

i en ser la cançó ordida
el silenci descobríem
i vam saber que som
de l’esperit
de les cançons
del vent d’entre les branques

i amb prou feines ser-hi ara
és més que viure i morir

Körverket, lyssna här: Alprincipieraelvent_concert13_04_18_ljudoljudStockholm

*

Copyright  Gemma Ragués Pujol och författarna

*

OrdStröms nya bokhandel

Pröva OrdStröms nya webbshop! Klicka på fliken ”Bokhandel” ovan –

HÄR ÄR STORKRAM

Färdigt Storkram omslag framsidaSTORKRAM (Gros-Câlin) var 1974 års sensationella debut för en ny ung författare som i ett slag vitaliserade den litterära kulturen i Frankrike: Émile Ajar. Mottagandet av kritik och publik var exceptionellt, boken sålde bra och ingick genast i spekulationerna om de stora priserna. Men den nye författaren höll sig undan, vägrade intervjuer. Inte att undra på, han fanns inte. ”Émile Ajar” var pseudonym för den äldre, väletablerade och enligt flera kritiker inte längre spännande författaren Romain Gary. Denne, mycket nervös för sitt tilltag, kämpade för att hålla det hemligt. Inte förrän sex år och tre Ajarverk senare fick världen veta sanningen, efter Garys självvalda död för en kula den 2 december 1980.
Av oklar anledning gavs aldrig Storkram ut i Sverige, inte ens efter att den andra Ajar-boken, Med livet framför sig (La vie devant soi), hade blivit en stor framgång såväl i Sverige som Frankrike och belönats med det prestigefyllda Goncourtpriset. Ändå är och förblir den ”det enda originella Ajarverket”, som Paul Pavlowitch – mannen som kom att spela Émile Ajar – har betecknat den därför att den rymmer alla teman som utvecklas i de följande böckerna.
Boken framställs som de samlade anteckningarna av en viss herr Cousin, Pierre eller kanske Michel, obetydlig tjänsteman på något som tycks motsvara vår Statistiska centralbyrån. Cousin lever ensam med sitt husdjur Storkram, den pytonorm som han fann och tjusades av under en gruppresa i Afrika. Med sina anteckningar säger sig Cousin vilja dokumentera ensamheten för pyton i en storstad som Paris. I texten befinns människa och orm långsamt glida ihop och mannens sköra förnuft tycks gå isär.
Ska kärleken rädda eller krossa honom?
Ska kokt och stekt kultur vinna över rå natur?
Berättelsen har Le Mondes kritiker betecknat som ”en surrealistisk satir över 1900-talsmänniskan”. Dess stil har en annan kritiker beskrivit som ”en blandning av tjeckisk humor och rysk ångest”. Gary skulle nog föredragit att tala om den judiska humor som i fjärde Ajarboken, Kung Salomos ångest (L’Angoisse du roi Salomon), karaktäriseras som det vapen mot ångest som ”till och med gör att tänder kan dras ut smärtfritt”.
Bokens språk bubblar av oförfärade konstigheter, tvetydiga felskrivningar (freudianska och andra), vinglig logik och ellipser. Att rakt av översätta detta är omöjligt. För att den svenska gestaltningen ska göra verket någorlunda rättvisa har översättaren varit tvungen att ta sig smärre friheter, varför utgivaren föredrar att kalla texten en tolkning.
Inför den första utgivningen av boken begärde förlaget att debutanten skulle gå med på ändringar och strykningar. Framför allt drabbade det ett långt och märkligt kulminerande slutkapitel. Vid tillfället ifråga uttryckte Gary för Paul Pavlowitch sitt missnöje med detta men han vågade inte annat än efterkomma förlagets begäran.
I den postumt utgivna Émile Ajars liv och död (Vie et mort d’Émile Ajar) förklarade sig Gary vara tillfreds med det korta slutkapitel som blev. Det ursprungliga slutet tänkte han vid intresse skulle kunna ges ut separat. Sedermera återskapades det av Alexandre Diego Gary utifrån författarens original. I 2007 års franska utgåva, med pocketversion 2012, kommer det direkt efter det korta slutkapitlet.
På det franska förlagets begäran följer den svenska utgåvan senaste franska. För en helgjuten läsupplevelse rekommenderar undertecknad läsaren att gå till det ursprungliga slutet.
Texten är försedd med noter och referenser placerade i slutet av boken.

/Roger Fjellström

Förordet till Romain Gary/Émile Ajar STORKRAM

*

STORKRAM, ORDSTRÖM FÖRLAG, 231 s. F-pris 120. Tolkning, förord och efterskrift av Roger Fjellström. Omslagsbild av Riber Hansson. PROVLÄS FÖRSTA KAPITLET här.

E -VERSION (PDF) FINNS TILLGÄNGLIG. DEN TRYCKTA VERSIONEN NU (beställbar) HOS ÅTERFÖRSÄLJARE. I STOCKHOLM FINNER DU DEN SÄKRAST HOS RÖNNELLS ANTIKVARIAT, Birger Jarlsgatan 32, Stockholm.

*

SAGT OCH TYCKT

Anne-Charlotte Östman i Litteraturmagazinet 3/4 2018. ”Det är en bedrift av Roger Fjellström att ha överfört den egenartade, lekfulla och infallsrika franskan till svensk språkdräkt. Han betonar själv att det har blivit en tolkning. En ord för ord-översättning är inte möjlig. Riber Hansson, egentligen satirtecknare, står för det kongeniala och uttrycksfulla omslaget. Illustrationen visar en man med ormarmar som slingrar sig flera varv runt honom. Är man uppmärksam hittar man hjärtan på ormskinnet.”

Läs mer om Gary av Anne-Charlotte, blogginlägget Ett litterärt lurendrejeri.

Ulf Lindgren i BTJ-häfte 13, 2018:  ”En av fransk efterkrigstids stora författarnamn är Romain Gary, krigshjälte och diplomat. Sextio år gammal känner den uppburne författaren sig nyfiken på att pröva nya former, och under pseudonymen Émile Ajar publicerar han därför först Storkram och sedan Med livet framför sig. Båda får ett strålande mottagande. Storkram från 1974 har dock aldrig översatts till svenska. Språket är medvetet experimentellt. Det är som att läsa en yvig prosa där prepositioner och idiomatiska uttryck ibland trampar på varandras tår. Berättelsen är ett slags allegori över den ensamma storstadsmänniskan som i form av en pytonorm vantrivs i Paris. Den surrealistiska stilen kräver en läsare med litterär vana, någon som uppskattar samhällskritik i ironins form och som inte hindras av ett språk som närmast kan betecknas som lekfullt.”

Ida Westin i Svenska Dagbladet Under strecket 31/10 2018: ”Det är en litterär händelse att den [Gros-Câlin] nu finns på svenska, som ”Storkram”. Att det har dröjt beror gissningsvis på dess språk­tekniskt svåröversättliga utsvävningar – som nu alltså till slut förvandlats till skojiga underfundigheter även på svenska tack vare ett sensationellt översättningsarbete av filosofen och förläggaren Roger Fjellström. Vill man läsa en rolig allegori i romanform ska man läsa ”Storkram”, låta sig tjusas och kanske bota sin ormfobi på samma gång.”

Jan Henrik Swahn i Dixikon 31/10/2018: ”Det finns en sällsynt sorts romaner som bygger upp en alldeles egen språklig värld. Om man börjar läsa en sådan roman i slutet förstår man ingenting. Eller rättare, det man förstår har troligen inte med romanen att göra. Smaka på de här meningarna:
Alla hade tystnat. Det var sån tystnad att man nästan hörde en annan som en annanstans långt borta sa någonting annorlunda.
Och just då, i denna tystnad, kunde man klart uppfatta det första ordet som sades av ingen och som inte var fattbart för att det kom från detta annanstans och alltjämt var så svagt att det redan var hopp.
Obegripligt? Inte om ni läser min favoritroman Gros-Câlin (på svenska Storkram, i ursinnigt hoppfull översättning av Roger Fjellström, relativt nyligen utgiven på det välfunna förlaget Ordström) från början. Den ger alla nycklarna till orden och därtill en djupt gripande historia om herr Cousin som lever ihop med en pytonorm mitt i tiomiljonersstaden Paris. En historia full av tragik och komik, ensamhet och utanförskap […]
Någon annan svensk förläggare skulle väl aldrig i dessa tider ge ut något så säreget bra! Och de kritiker som nu haft fyra månader på sig att läsa och recensera boken men inte gjort det kan nog om de räcker upp handen räknas på lillfingernagelns allra närmaste tumme!”

LITTERATURSTÖD?
Nej, det avslogs i september. Skälet var enligt handläggarens anteckning följande:
Jag har inte något direkt att dela utöver att de diskuterade att de är en roman som är svår att översätta och att de inte tyckte att den ironiska stilen riktigt kom fram i översättning.
Jag har överklagat med hänvisning till positiva recensioner, men sådana spelar ingen roll. Beslutsgruppens avslag står fast.

*